bytt är bytt och kommer aldrig tillbaka
Deppigt
Han är hemma nu och han lever. Varför har jag då fortfarande en klump i magen? Är det för att bilden av honom liggandes där fortfarande finns på näthinnan eller beror det på att jag någonstans har insett hur lätt det är att förlora någon och att man måste ta vara på de man har. Jag är inte den som underskattar mina vänner, de är de enda jag har. Däremot så är jag den som oftast underskattas. Hittils har jag godkänt det av olika andledningar, men jag orkar inte det längre. Jag är helt trött på att få springa efter alla, vara allas lilla svans. När ska jag få springa brevid? Visst, jag är väldigt intensiv men det måste finnas någon som är redo att ge lika mycket som jag? Det som räckt förut räcker inte längre. Den här sommaren har jag sett fram emot länge, men nu är den bara svart i mina ögon. Mycket utav det beror på gårdagen. Jag är rädd, livrädd, att något ska hända de jag älskar och bryr mig om, men det som gör mig skräckslagen är tankarna om de är lika rädda om mig. Jag vet att folk finns vid min sida, men vart är dom som jag stod brevid när de behövde mig? Det känns som att folk finns ett tag, men släpper taget. Det jag skriver nu riktas inte mot en person eller något sånt, just nu riktas det mot alla. Jag har en klump i magen och tårarna är nära, något är riktigt fel. Finns det ingen som känner mig såväl att de ser bakom leendet och skratten? Är jag så bra på att spela?
Jag orkar inte med detta längre, allt är så falskt. Jag vet att detta blir värsta deppinlägget, men vem ska jag annars säga detta till? Jag säger inte heller att jag är en ängel som aldrig gör fel, för det gör alla. Just nu känns det bara såhär och det finns ingen syndabock att skylla på, allt är känslor. Vad gör man då? Är det bara att fortsätta le och ignorera tills det är borta? Kommer det inte komma tillbaka, dubbelt så hårt?
Jag trodde han var död
Jag är helt förstörd. I ansiktet blandas sminket och tårarna till en massa, händerna skakar och tankarna far. Vi får ett samtal hem, min bror svara och det jag enda jag hör honom säga är "Nej, men jag är hans bror" "Ambulans, nej skärp dig du ljuger" Martin hör samma sak och springer upp ur soffan och tar telefonen. Min bror ligger helt utan medvetande på en stig. Vi hoppar in i bilen och fartbegränsningarna fanns i en annan värld. Vi ser några tjejer som står och vinkar in oss, vi hoppar ut och där ligger han. Han ligger i famåtstupat sidoläge, Martin skakar om honom och skriker hans namn med tårarna i ögonen. Han var död. Han andades knappt och av hans ögon syntes bara vitan. Jag hör mig själv skrika. Han är död tänkte jag, han kommer dö. Ambulansen kommer och nu ligger han på sjukhus, jag vet inte hur han mår än eller om han ens lever. Ta inte honom ifrån mig. Jag älskar dig bror.
sommar
Igår så vart det städ hos pappa, där finns det mycket att städa må jag säga, jag och Annicka sprang runt som idioter för att få den där j*vla båten att bli ren. Vi lyckades tillslut och det avslutades med en mycket god måltid och kaffe. Vi beger oss efter detta till gurra som står högvakt vid kungahuset, stackarn, hela veckan. Jag förundrades över hur han inte hunnit dött då han stått i den otroligt varma solen med otroligt mycket kläder, klarar kroppen verkligen det ? Tydligen. Åkte sedan hem för en god natts sömn.
Idag så var jag i skolan i ungefär 1 timme och efter detta begav jag och Camilla oss upp mot centrum för att fixa Lollos present och lite annat. Där mötte vi en sliten Annicka som vi gjorde sällskap tills hennes sällskap dök upp. På bussen hem möter jag Jenny och vi bestämmer oss för att dra ner till vattnet för att sola och bada lite, sagt och gjort.
segt
Nu så försöker jag komma på alla ursäkter till varför jag inte borde städa mitt rum, som är kaos, jag orkar verkligen inte. Jag vill ligga ute i solen och bli brun men nej, då måste jag städa, suck. Gör jag det inte nu så kommer jag snart inte in på mitt rum. Senare bär det av till far min med Annicka för att tjäna lite extra pengar.
Onsdag
Nu sitter jag här nyduschad hemma hos Annicka och ska snart börja laga lite mat då hon får lunchbesök av sina klasskompisar som slutar skolan idag, lyckostar! Efter det bär det av till jobbet som kommer vara kaos. Cubus i Haninge har den här veckan sålt för mer än Cubusarna i stan, förstår ni då hur mycket det är att göra och med benen på ryggen springer jag runt i butiken som en tok och städar och fixar, i kassa sitter stressen i magen över allt stök men leendet uppe vid öronen för att vara trevlig är prio ett. Fasst å andra sidan går dagarna fortare när man har mycket att göra och jag har samtidigt kul, för konstiga människor finns det. Efter denna arbetsdag är jag ledig i hela fyra dagar, yay!
Ha en bra torsdag gott folk!
Du är pinsam, riktigt pinsam
(Den som tar åt sig av att läsa detta borde kanske göra något åt saken, fast jag tror inte att personen i fråga ens kommer tänka tanken att det kan vara den)
En strålande dag
På torsdag så är det massa studenter på vägarna och jag kommer avundas dom lika mycket som förra året. Nästa skolår kommer bli ett helvette och jag längtar så tills jag slutar och får börja jobba för att sedan kunna bosätta mig i en egen lägenhet så snart som möjligt. Men inte ska jag prata mer om det nu när klockan är halv sju och solen skiner för fullt och jacka är ett ord som glömts bort de senaste dagarna, så skönt! Dock så är jag lika blek som förut då jag inte varit ute då solen tar något på ens kropp, jag har ju jobbat, men inga tårar på min kind för det inte. Jag får helt enkelt vara blekast i sommar men rikast i höst. Solarium, du är min bästa vänn.
På torsdag blir det en fika med Evelina och fredag blir det slutskiva. Nästa vecka är det sommarlov och sen är det bara några veckor kvar till (betalade) Gotland, längtaaar. Det är bara saker att se fram emot nu, inte bara sommaren utav resten av året. I sommar blir det massa skoj som händer och sen på hösten fyller sambo år och det ska firas stort, på höstlovet ska jag till Sri lanka och under jul blir det massa mys.
Jag vet inte om det är solen som får mig på detta strålande humör eller om det är något annat. Jag tycker att jag borde vara ledsen, men kanske var det bra det som hände. För jag mår bra, riktigt bra!
morgontrött?
Jag vill inte vakna om jag vet att jag kommer vara samma person i hela mitt liv. Jag vill vakna när mitt liv gör mig till människa, en människa med olika skepnader för just den dagen jag vaknar. Jag vill inte vakna och ångra. Jag vill vakna när ångesten är borta. Jag vill inte vakna och minnas. Jag vill vakna när jag ler.
Från topp till flopp
gå och döööö
För vi vet.
Den vackraste stunden i livet var den du kom och allt var förbjudet. Du är förbjuden, för jag vet. Jag visste för mycket från början och lät dig veta det. Var det fel? Jag tror att alla andra har svårt att förstå, men vi vet. Jag vet att du vet när du väl ser mig, då ser du mig på riktigt, som ingen annan. Jag är som ett naket träd på hösten framför dina ögon, när du väl ser mig, ser du allt. Vi kan sitta utan ord, men vi förstår och vi vet. När våra ögon möter varandra så finns inget annat och det vet du. Du har svårt att acceptera det, men du vet.
Det blod som jag trodde var stilla, fick du att rinna. Det hjärta som skulle bli ditt på nått vis, fryser nu sakta till is. Jag vill så gärna hata dig, men vi vet båda två att det inte går. Du är rädd för mig. Jag vet inte varför men det kommer gå över, det vet jag. Ditt namn finns överallt, följer du efter mig eller följer jag efter dig?
Är du en drog eller är du en sjukdom?
fy blä usch
Går kvällen vart inte riktigt som planerat och jag som bara skulle dricka lite blev superfull och ångesten väller över mig idag, vad gjorde jag egentligen? Vi var hos Annicka och där var även hennes bror och hans kompisar, det blev lite för mycket alkohol och för mycket alkohol har en tendens att göra så att man gör dumma och korkade saker. Tanken var att jag och Annicka skulle till Antonios artonårskalas men så långt kom vi aldrig, jag slutade med tre grabbar på en krog i gamla stan där en afrikan gjorde allt för att störa oss, vi fick honom iaf utslängd tillslut.
Hur allt egentligen började var att jag tog körteorin igår(!) Detta skulle firas men räknade då inte med att fira det för mycket. Firandet vart en klump i magen idag, skjut mig!
Just nu så ligger Han och sover hemma hos mig, vart är jag? Jag är på jobbet då. Det är väl typiskt.
Fy blä och usch är verkligen vad den här dagen är och jag vill helst bara lägga mig i sängen och somna in, för alltid!
Ljuva lediga tid!
I helgen så vart det mys på uteserveringen Josefina med evelina och anka, lördag vart det bara lite chill. Inte något märkvärdigt. Nu ska jag titta på Gossip girl och desperate housewifes som jag längtat så efter sen förra tisdagen. Sen blir det sova då jag ska upp tidigt imorgon och övningsköra.
Ha det gött!
"Hej jag heter Jessica och jag är..."
Min dag idag har nästan sett exakt likadan ut som tidigare i veckan. För ovanlighetens skull tog jag en salladslunch med sambo och fick leka brottsling å köpa ut åt henne. Efter jobbet övningskörde jag och sen bar det hem för mat, min bror som inte heller hade ätit när maten serverades fick värma på maten tillsammans med mig och den sena middagen visade sig bli rolig. Hittade ett gammalt papper i ett block där jag för cirka ett och ett halvt år sedan försökte komma fram till vilket skriv stil jag skulle använda mig av. På hela pappret så har jag skrivit, i olika stilar, "Hej jag heter Jessica och jag är 17 år jag har 6 syskon och en hund, jag försöker ta reda på vilken skriv stil som är snyggast" Detta fann jag och min bror väldigt roande och jag kvävdes nästan då jag försökte skratta samtidigt som jag drack vatten. Min tortelini vart soppa då allt vatten som först hamnat i fel strupe tillslut hamna på tallriken, över all min mat, suck. Tur att jag var mätt.
Imorgon så ska jag först jobba, såklart, sen luncha med tjejorna från klassen och efter jobbet b'r det in mot min far med Evelina och Annicka för lite middag och ännu senare mot nog mysig servering för något glas vin, det är ju trots allt löning! YAY! Jag ska shoppashoppashoppa!
Nu ska jag plugga teori, så peace (lillebror, du ska skratta nu)
Kort är gott
Inte långt kvar nu babe. 52 dagar.
Så kan det gå
Kommer hem och den kalla maten står på bordet, slänger i mig och stoppar sedan näsan i teoriboken, pluggpluggplugg. Så dagen har varit hetisk, första praktikdagen till fyra, springer hem för att snabbt få i mig mackan min bror gjort och springer sedan till bussen för att ta mig till gymmet, direkt från gymmet övningskörde jag och direkt efter det plugg. Hur orkar jag? Resterande dagar kommer se ut såhär:
Vakna
Dra till jobbet vid halv tio
Dra från jobbet runt halv åtta
Äta
Plugga
Sova
Så det kommer antagligen inte bli så mycket bloggande nu de närmaste dagarna.
Tänk när man va såhär liten och slapp oroa sig för något, allt löstes automatiskt.
I will love again
När det tog slut mådde jag inte bra, jag var nere på noll och det kändes som om smärtan aldrig skulle ta slut. Jag skulle ju älska honom föralltid. Jag byggde upp ett försvar och började hata honom och allt vi haft, jag gjorde alla minnen till dåliga och tiden med honom till den värsta i mitt liv. Detta visste jag innerst inne att det inte var sant, men när man mår dåligt så är det lättare att börja hata än erkänna att man saknar. Eftersom att jag under denna tid gjorde dessa minnen till dåliga förträngde jag dem. Jag ville inte minnas det som gjorde att jag senare vart så sårbar och sårad.
När jag klev innanför dörren idag och såg alla minnen framför mina ögon som i en film så kunde jag se dom, för första gången sen det tog slut, som bra minnen. Jag vart inte ledsen, jag vart glad. Jag kunde minnas och glädjas åt det vi hade och jag var inte ledsen längre. Detta gjorde att jag insåg en sak, jag hade kommit över honom. Jag hade visserligen kommit över honom för länge sen men det hade gått så långsamt och jag hade inte sett det, men nu såg och kände jag det. Det jag insåg var att hur sårad man än är och hur mycket man än känner att det inte finns någon annan och att man aldrig kommer komma över, så gör man det.
Jag vet att mister man en står än tusen åter, men under en tid har jag haft svårt att tro på det. Idag så insåg jag att det är sant, det kan ta tid, men det kommer så småningom och man går ur det lycklig. Man behöver nog sakna för att senare kunna uppskatta och ta lärdom av allt. Att sakna visar på att du mått bra och varit lycklig. Så sakna, för jag lovar att det går över förr eller senare, även om det är svårt att tro.
I will love again, stronger then before
I will love again, even if it takes a lifetime to get over you
Heaven only knows,I will love again
Jag hatar flen
I fredags var min sista skoldag innan sommarlovet, jätte skönt. Det kändes som en stor del av min tunga sten på ryggen rasa av och det känns mycket lättare att andas och jag kan tillochmed ta det lite lugnt nu.
Jag och Annicka åkte till Nicole senare på kvällen och låt mig säga hur avundsjuk jag är på hennes hus och framför allt hennes pool, hatar dig! Det vart en jätte trevlig kväll där 2,25or byttes ut mot sprit och halvtrötta blev helpigga. Vi sjöng singstar och roade oss på graden max, senare kom även lite pojkar dit och det roliga fortsatte. När klockan var sisådär 1 på natten och både jag och Annicka skulle upp och jobba dagen efter så kände vi att det var dags att bege sig hemåt. Vi märker att vi kanske är lite fullare än vi trodde, eller åtminstonde jag, och resan hem blev rolig. Promenad vart det i alla fall!
På bussen så kommer det på en as full kille som tappar mobilen och jag tycker synd om honom och undrade genast vart han hade sina kompisar. Han lyfter upp huvudet och ur min mun hör jag mig själv säga "Hej Johan!". Johan är en bra killkompis till mig som jag konfirmerades tillsammans med. Han pratade i telefon om hur mycket han hatade flen, från everts till brandbergen fick han ur sig alla möjliga argument till varför man bör hata flen. "Om du är i flen kommer du vakna mitt i natten av att du fryser som ett svin, sen tittar du dig själv i spegeln och märker istapparna från din näsa" Jag fick mig iaf ett gott skratt, speciellt efterssom han var väääldigt full och sluddra fram orden. När han lagt på så berättade han vad som var viktigast i livet för honom "det enda jag vill göra och det ända jag bryr mig om är att få brottas med din bror" Jag säger bara va?!
Kom hem runt två och det var inte roligt att gå upp klockan sju för att sedan jobba 8 timmar, fyblää.
