För vi vet.

Är du kvar när jag kommer tillbaka? Jag vet att du inte är det. Jag vill bara se dig, inte prata. Jag vill bara känna dig men inte röra. Hur gör man då, när du är så nära men ändå så långt ifrån? Du gömmer dig, men jag vet. Jag vill att du pratar med mig som om inget har hänt. Som att du aldrig lämnade mig och som att du aldrig åkte den där dagen och inte kom tillbaka. Jag vill ha dig, mer än du anar. Ser du inte eller gör du dig blind? Se mig, jag står här. Så nära dig så du kan ta på mig. Varje rörelse du gör känns, i hjärtat. Varje steg du tar, tar dig längre bort från mig. Är jag ensam? Eller är du med mig? Hur ska jag veta när du inte pratar med mig, när du inte ser mig? Hur känns det? Borde jag säga något eller har du redan förståt? Kan man känna när man inte känner?

Den vackraste stunden i livet var den du kom och allt var förbjudet. Du är förbjuden, för jag vet. Jag visste för mycket från början och lät dig veta det. Var det fel? Jag tror att alla andra har svårt att förstå, men vi vet. Jag vet att du vet när du väl ser mig, då ser du mig på riktigt, som ingen annan. Jag är som ett naket träd på hösten framför dina ögon, när du väl ser mig, ser du allt. Vi kan sitta utan ord, men vi förstår och vi vet. När våra ögon möter varandra så finns inget annat och det vet du. Du har svårt att acceptera det, men du vet.

Det blod som jag trodde var stilla, fick du att rinna. Det hjärta som skulle bli ditt på nått vis, fryser nu sakta till is. Jag vill så gärna hata dig, men vi vet båda två att det inte går. Du är rädd för mig. Jag vet inte varför men det kommer gå över, det vet jag. Ditt namn finns överallt, följer du efter mig eller följer jag efter dig?

Är du en drog eller är du en sjukdom?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0