Jag trodde han var död
Jag är helt förstörd. I ansiktet blandas sminket och tårarna till en massa, händerna skakar och tankarna far. Vi får ett samtal hem, min bror svara och det jag enda jag hör honom säga är "Nej, men jag är hans bror" "Ambulans, nej skärp dig du ljuger" Martin hör samma sak och springer upp ur soffan och tar telefonen. Min bror ligger helt utan medvetande på en stig. Vi hoppar in i bilen och fartbegränsningarna fanns i en annan värld. Vi ser några tjejer som står och vinkar in oss, vi hoppar ut och där ligger han. Han ligger i famåtstupat sidoläge, Martin skakar om honom och skriker hans namn med tårarna i ögonen. Han var död. Han andades knappt och av hans ögon syntes bara vitan. Jag hör mig själv skrika. Han är död tänkte jag, han kommer dö. Ambulansen kommer och nu ligger han på sjukhus, jag vet inte hur han mår än eller om han ens lever. Ta inte honom ifrån mig. Jag älskar dig bror.
