bytt är bytt och kommer aldrig tillbaka

Bytt blogg. http://jessicaw.devote.se/ Jessicaw.devote.se

Deppigt

Han är hemma nu och han lever. Varför har jag då fortfarande en klump i magen? Är det för att bilden av honom liggandes där fortfarande finns på näthinnan eller beror det på att jag någonstans har insett hur lätt det är att förlora någon och att man måste ta vara på de man har. Jag är inte den som underskattar mina vänner, de är de enda jag har. Däremot så är jag den som oftast underskattas. Hittils har jag godkänt det av olika andledningar, men jag orkar inte det längre. Jag är helt trött på att få springa efter alla, vara allas lilla svans. När ska jag få springa brevid? Visst, jag är väldigt intensiv men det måste finnas någon som är redo att ge lika mycket som jag? Det som räckt förut räcker inte längre. Den här sommaren har jag sett fram emot länge, men nu är den bara svart i mina ögon. Mycket utav det beror på gårdagen. Jag är rädd, livrädd, att något ska hända de jag älskar och bryr mig om, men det som gör mig skräckslagen är tankarna om de är lika rädda om mig. Jag vet att folk finns vid min sida, men vart är dom som jag stod brevid när de behövde mig? Det känns som att folk finns ett tag, men släpper taget. Det jag skriver nu riktas inte mot en person eller något sånt, just nu riktas det mot alla. Jag har en klump i magen och tårarna är nära, något är riktigt fel. Finns det ingen som känner mig såväl att de ser bakom leendet och skratten? Är jag så bra på att spela?

Jag orkar inte med detta längre, allt är så falskt. Jag vet att detta blir värsta deppinlägget, men vem ska jag annars säga detta till? Jag säger inte heller att jag är en ängel som aldrig gör fel, för det gör alla. Just nu känns det bara såhär och det finns ingen syndabock att skylla på, allt är känslor. Vad gör man då? Är det bara att fortsätta le och ignorera tills det är borta? Kommer det inte komma tillbaka, dubbelt så hårt?


Jag trodde han var död

Jag är helt förstörd. I ansiktet blandas sminket och tårarna till en massa, händerna skakar och tankarna far. Vi får ett samtal hem, min bror svara och det jag enda jag hör honom säga är "Nej, men jag är hans bror" "Ambulans, nej skärp dig du ljuger" Martin hör samma sak och springer upp ur soffan och tar telefonen. Min bror ligger helt utan medvetande på en stig. Vi hoppar in i bilen och fartbegränsningarna fanns i en annan värld. Vi ser några tjejer som står och vinkar in oss, vi hoppar ut och där ligger han. Han ligger i famåtstupat sidoläge, Martin skakar om honom och skriker hans namn med tårarna i ögonen. Han var död. Han andades knappt och av hans ögon syntes bara vitan. Jag hör mig själv skrika. Han är död tänkte jag, han kommer dö. Ambulansen kommer och nu ligger han på sjukhus, jag vet inte hur han mår än eller om han ens lever. Ta inte honom ifrån mig. Jag älskar dig bror.


sommar

Nu är det bara några timmar kvar tills jag slutar 2an och vuxenlivet är ett steg närmare. Dock så kan jag inte säga att jag får sommarlov för börjar jobba dagen efter och jobbar hela juni månad ut. Så har lov om cirka en månad.

Igår så vart det städ hos pappa, där finns det mycket att städa må jag säga, jag och Annicka sprang runt som idioter för att få den där j*vla båten att bli ren. Vi lyckades tillslut och det avslutades med en mycket god måltid och kaffe. Vi beger oss efter detta till gurra som står högvakt vid kungahuset, stackarn, hela veckan. Jag förundrades över hur han inte hunnit dött då han stått i den otroligt varma solen med otroligt mycket kläder, klarar kroppen verkligen det ? Tydligen. Åkte sedan hem för en god natts sömn.

Idag så var jag i skolan i ungefär 1 timme och efter detta begav jag och Camilla oss upp mot centrum för att fixa Lollos present och lite annat. Där mötte vi en sliten Annicka som vi gjorde sällskap tills hennes sällskap dök upp. På bussen hem möter jag Jenny och vi bestämmer oss för att dra ner till vattnet för att sola och bada lite, sagt och gjort.

   

segt

Sommarlovet har inte ens börjat och det står redan alkis i pannan på mig, fyra dagar i rad, inte konstigt att jag är grymt seg idag. I torsdags satt jag hemma hos mig med min bror och hans kompisar, riktigt mysigt. I fredags vart det skiva som jag hade trevligt på men slutade som en svettpöl på golvet då det var sjukt varmt och den enda fläkten på stället vart väldigt populär och där tillbringade jag nästan hela min tid där. Igår så tog jag och Annicka gitarren på ryggen och vinet i handen och bar oss ner mot raman och drack lite vin och mös. Vi plockade även lite blommor påväg till statoil, vi har nog en framtid i det där. Vi kommer hem till Annicka och jag står och borstar tänderna, hör att någon kommer in och hoppar till och vänder mig om, vem står inte där? Han med stort H såklart och vad gör man då? När man har tandkräm i hela munnen och ögonen uppspärrade av chocken, jag får fram ett gurglande hej, pinsamt.

Nu så försöker jag komma på alla ursäkter till varför jag inte borde städa mitt rum, som är kaos, jag orkar verkligen inte. Jag vill ligga ute i solen och bli brun men nej, då måste jag städa, suck. Gör jag det inte nu så kommer jag snart inte in på mitt rum. Senare bär det av till far min med Annicka för att tjäna lite extra pengar.

None

Onsdag

Jobbar till halv åtta, var helt död. Går halvsovande till bussen och somnar en stund på de fem minutrarna det tar att åka hem. Kommer hem, lägger mig framför tvn och somnar. Annicka ringer, jag stoppar i mig lite mat och springer och möter henne. Övertrött vad är det? Munnen går i ett på mig och jag skulle kunnat springa marathon. Vi går och strosar runt i Haninge och pratar om allt mellan himmel och jord. När man inte träffat sin sambo på tre dagar får man verkligen mycket att prata om. Vi (jag) känner ett starkt sug efter något, vin! Vi går hem till mig hämtar den underbara lösningsdrycken och sätter oss på en gräsplätt och dricker vin och pratar ännu mer. Ju mindre vin som finns kvar i flaskan ju djupare blev samtalen, som alltid. Mysfaktor 120 och jag ångrar inte att jag drack lite för mycket vin igår fast jag ska jobba snart.

Nu sitter jag här nyduschad hemma hos Annicka och ska snart börja laga lite mat då hon får lunchbesök av sina klasskompisar som slutar skolan idag, lyckostar! Efter det bär det av till jobbet som kommer vara kaos. Cubus i Haninge har den här veckan sålt för mer än Cubusarna i stan, förstår ni då hur mycket det är att göra och med benen på ryggen springer jag runt i butiken som en tok och städar och fixar, i kassa sitter stressen i magen över allt stök men leendet uppe vid öronen för att vara trevlig är prio ett. Fasst å andra sidan går dagarna fortare när man har mycket att göra och jag har samtidigt kul, för konstiga människor finns det. Efter denna arbetsdag är jag ledig i hela fyra dagar, yay!


Ha en bra torsdag gott folk!
babe

Du är pinsam, riktigt pinsam

Det är du som snackar. Ljug inte för dig själv för att lätta på ditt eget samvete. Det jag inte förstår är hur det kan vara okej för någon och inte okej för en annan? Personen jag pratar om kommer jag inte använda vid namn utan den personen får heta den. Behandla andra som du själv vill bli behandlad, inte behandla andra som du vill behandla. Det har gått för långt nu och jag orkar verkligen inte med dig. Fegt att skriva om det här istället för att säga det, kanske, men som sagt kan man uppstå från konflikter så gör man gärna det. Det är säkert onödigt att skriva detta men denna person som jag riktar mig till bossar över allt som kommer i dess väg och tar och tar men ger inget tillbaka. Dens liv kretsar kring den och inget annat, får den inte som den vill ha blir det ett jäkla liv medans vi andra lever vidare våra liv och ingen större skadasked.Dt som irreterar mig mest är att denna människa har tydligen rätt till att bli arg eller irreterad på människor utan att folk får irretera sig på den. Det värsta av allt är att den får med sig så många på sin sida, märker dom inte? Jag vet att jag inte är ensam om att tycka detta, borde vi kanske säga något? Det tycker jag inte för det här är den sista energin jag tänker slösa på en sån pinsam människa och från och med nu så tänker jag inte ta upp det något mer eller bry mig om den. Du är den svagaste människan på jorden och låter det gå ut över alla andra, skärpning!

(Den som tar åt sig av att läsa detta borde kanske göra något åt saken, fast jag tror inte att personen i fråga ens kommer tänka tanken att det kan vara den)

En strålande dag

Jag är helt nostalgisk idag! Lyssnar på massa gammal musik och jag mår så bra just nu. Hela dagen har varit topp faktiskt, helt ärligt har faktiskt den här veckan börjat väldigt bra. I söndags när jag jobba så fick jag vet att jag inte bara kommer att få säkra timmar på cubus haninge i höst utan även att när jag slutar skolan har en garanti på heltidsjobb. Jag har även jobbat 1,5 år på cubus nu så det betyder 1,5 år i branchvana vilket leder till högre lön (!) Sen så har vi tjejer på jobbet så kul hela tiden och Klas-göran har blivit ett kännt namn hos oss (internt, om det är) Imorgon är min sista praktik-dag men inte ska dom gråta för det inte för bara fyra dagar efter detta så börjar jag jobba för sommaren. Det som är sjukt är att jag faktiskt tycker att det ska bli kul att jobba i sommar. Jag jobbade där förra sommaren men kände inte alls såhär då. KAnske beror det på att jag fått jobba på sergel ett tag och nu bara längtat tillbaka till atmosfären i haninge, kanskekanske.

På torsdag så är det massa studenter på vägarna och jag kommer avundas dom lika mycket som förra året. Nästa skolår kommer bli ett helvette och jag längtar så tills jag slutar och får börja jobba för att sedan kunna bosätta mig i en egen lägenhet så snart som möjligt. Men inte ska jag prata mer om det nu när klockan är halv sju och solen skiner för fullt och jacka är ett ord som glömts bort de senaste dagarna, så skönt! Dock så är jag lika blek som förut då jag inte varit ute då solen tar något på ens kropp, jag har ju jobbat, men inga tårar på min kind för det inte. Jag får helt enkelt vara blekast i sommar men rikast i höst. Solarium, du är min bästa vänn.

På torsdag blir det en fika med Evelina och fredag blir det slutskiva. Nästa vecka är det sommarlov och sen är det bara några veckor kvar till (betalade) Gotland, längtaaar. Det är bara saker att se fram emot nu, inte bara sommaren utav resten av året. I sommar blir det massa skoj som händer och sen på hösten fyller sambo år och det ska firas stort, på höstlovet ska jag till Sri lanka och under jul blir det massa mys.

Jag vet inte om det är solen som får mig på detta strålande humör eller om det är något annat. Jag tycker att jag borde vara ledsen, men kanske var det bra det som hände. För jag mår bra, riktigt bra!

None

morgontrött?

Jag vill inte gå upp imorgon, jag vill bara ligga i sängen hela dagen och låta allt passera. Jag vill gå upp igen när jag vet att jag kan leva, som jag. Jag vill inte vakna imorgon och veta att det kommer bli en likadan dag som igår och som för tre dagar sen. Jag vill vakna upp när jag vet att idag kommer det hända något. Jag vill inte vakna imorgon och göra samma rutiner som för ett år sen. Jag vill vakna när jag vet att jag kommer bryta dom. Jag vill inte vakna imorgon om jag vet allt. Jag vill vakna när jag inte vet. Jag vill inte vakna imorgon och känna. Jag vill vakna när det inte längre känns. När ska jag då ställa klockan? Jag vill inte ställa klockan om jag vet att den kommer ringa och bestäma hur min dag ska se ut. Jag vill att den ska ställas när dagen bestämer. Dagen måste få bestäma mig, jag vill inte vakna om jag bestämer.

Jag vill inte vakna om jag vet att jag kommer vara samma person i hela mitt liv. Jag vill vakna när mitt liv gör mig till människa, en människa med olika skepnader för just den dagen jag vaknar. Jag vill inte vakna och ångra. Jag vill vakna när ångesten är borta. Jag vill inte vakna och minnas. Jag vill vakna när jag ler.

Från topp till flopp

Vissa killar ska verkligen ha hår på huvudet! En del kan passa i snaggat men absolut inte alla. Om man har världens finaste hår, då går man väl inte och rakar av det? Varför jag skriver om detta är att jag precis såg att en utav Sveriges snyggaste människor som hade hur fint hår som helst precis rakat av det, han är inte ens hälften så snygg längre. Shame on you!!! Du tappa precis en beundrare.

gå och döööö

Det är få människor jag hatar här i världen, men det finns inte ord nog att beskriva hur mycket jag avskyr dig..

För vi vet.

Är du kvar när jag kommer tillbaka? Jag vet att du inte är det. Jag vill bara se dig, inte prata. Jag vill bara känna dig men inte röra. Hur gör man då, när du är så nära men ändå så långt ifrån? Du gömmer dig, men jag vet. Jag vill att du pratar med mig som om inget har hänt. Som att du aldrig lämnade mig och som att du aldrig åkte den där dagen och inte kom tillbaka. Jag vill ha dig, mer än du anar. Ser du inte eller gör du dig blind? Se mig, jag står här. Så nära dig så du kan ta på mig. Varje rörelse du gör känns, i hjärtat. Varje steg du tar, tar dig längre bort från mig. Är jag ensam? Eller är du med mig? Hur ska jag veta när du inte pratar med mig, när du inte ser mig? Hur känns det? Borde jag säga något eller har du redan förståt? Kan man känna när man inte känner?

Den vackraste stunden i livet var den du kom och allt var förbjudet. Du är förbjuden, för jag vet. Jag visste för mycket från början och lät dig veta det. Var det fel? Jag tror att alla andra har svårt att förstå, men vi vet. Jag vet att du vet när du väl ser mig, då ser du mig på riktigt, som ingen annan. Jag är som ett naket träd på hösten framför dina ögon, när du väl ser mig, ser du allt. Vi kan sitta utan ord, men vi förstår och vi vet. När våra ögon möter varandra så finns inget annat och det vet du. Du har svårt att acceptera det, men du vet.

Det blod som jag trodde var stilla, fick du att rinna. Det hjärta som skulle bli ditt på nått vis, fryser nu sakta till is. Jag vill så gärna hata dig, men vi vet båda två att det inte går. Du är rädd för mig. Jag vet inte varför men det kommer gå över, det vet jag. Ditt namn finns överallt, följer du efter mig eller följer jag efter dig?

Är du en drog eller är du en sjukdom?

fy blä usch

Timmarna som jag fick sova inatt är likamed noll. Jag är så trött att ögonen knappt kan hållas uppe men min käre far tar ingen hänsyn till detta för halv åtta så drar han upp mig ur sängen och det var dags att jobba, jag orkar inte.

Går kvällen vart inte riktigt som planerat och jag som bara skulle dricka lite blev superfull och ångesten väller över mig idag, vad gjorde jag egentligen? Vi var hos Annicka och där var även hennes bror och hans kompisar, det blev lite för mycket alkohol och för mycket alkohol har en tendens att göra så att man gör dumma och korkade saker. Tanken var att jag och Annicka skulle till Antonios artonårskalas men så långt kom vi aldrig, jag slutade med tre grabbar på en krog i gamla stan där en afrikan gjorde allt för att störa oss, vi fick honom iaf utslängd tillslut.

Hur allt egentligen började var att jag tog körteorin igår(!) Detta skulle firas men räknade då inte med att fira det för mycket. Firandet vart en klump i magen idag, skjut mig!

Just nu så ligger Han och sover hemma hos mig, vart är jag? Jag är på jobbet då. Det är väl typiskt.

Fy blä och usch är verkligen vad den här dagen är och jag vill helst bara lägga mig i sängen och somna in, för alltid!

Ljuva lediga tid!

Första gången på en hel vecka som jag inte slutar arbetet sent på kvällen, vilket innebär lediga timmar! Dock så har jag varit tvungen att tillbringa dessa timmar på städning och pluggning, med tanke på att jag inte haft så mycket tid på kvällarna innan så har dessa saker skjutits upp och rummet var kaos och pluggningen var lite efter. Räcker inte tiden till eller gör jag inte det? Det är en fråga jag ställt de senaste dagarna då jag vaknat de senaste dagarna med en stressad klump i magen och för mycket saker i min dagsplanering. Jag planerar saker för tid jag egentligen inte har, jag är inte tidsoptimist för jag kommer alltid i tid och gör alltid det jag ska, jag är en tidspessimist som är allt för stressad, hjälp någon?!

I helgen så vart det mys på uteserveringen Josefina med evelina och anka, lördag vart det bara lite chill. Inte något märkvärdigt. Nu ska jag titta på Gossip girl och desperate housewifes som jag längtat så efter sen förra tisdagen. Sen blir det sova då jag ska upp tidigt imorgon och övningsköra.

Ha det gött!

"Hej jag heter Jessica och jag är..."

Min dag idag har nästan sett exakt likadan ut som tidigare i veckan. För ovanlighetens skull tog jag en salladslunch med sambo och fick leka brottsling å köpa ut åt henne. Efter jobbet övningskörde jag och sen bar det hem för mat, min bror som inte heller hade ätit när maten serverades fick värma på maten tillsammans med mig och den sena middagen visade sig bli rolig. Hittade ett gammalt papper i ett block där jag för cirka ett och ett halvt år sedan försökte komma fram till vilket skriv stil jag skulle använda mig av. På hela pappret så har jag skrivit, i olika stilar, "Hej jag heter Jessica och jag är 17 år jag har 6 syskon och en hund, jag försöker ta reda på vilken skriv stil som är snyggast" Detta fann jag och min bror väldigt roande och jag kvävdes nästan då jag försökte skratta samtidigt som jag drack vatten. Min tortelini vart soppa då allt vatten som först hamnat i fel strupe tillslut hamna på tallriken, över all min mat, suck. Tur att jag var mätt.

Imorgon så ska jag först jobba, såklart, sen luncha med tjejorna från klassen och efter jobbet b'r det in mot min far med Evelina och Annicka för lite middag och ännu senare mot nog mysig servering för något glas vin, det är ju trots allt löning! YAY! Jag ska shoppashoppashoppa!

image165
Rolig bild på mig och Anka/Hästen

Nu ska jag plugga teori, så peace (lillebror, du ska skratta nu)

RSS 2.0