Trött är bara förnamnet!
Det värsta jag vet är när det är massa ljud omkring mig när jag ska sova, jag får panik. Det värsta ljud av allt är snarkningar! Jag har sovit 4 timmar inatt, är svintrött. Denna dag kommer bli jobbig det kan jag lova.
Igår var jag på bio och såg en riktig tjejfilm (såg den med två killar, men de är väl lite tjejiga av sig antar jag). Det jag hatar med sånna där äckligt söta kärleksfilmer är att man alltid kommer på sig själv le på slutet för att dessa alltid slutar lyckligt. Man går även ifrån biografen med tron på att denna urgulliga kärlek finns, men verkligheten springer ifatt en fort och man inser att "detta var bara film" suck. Varför kan inte sånna romantiska saker hända i riktiga livet? Eller gör det kanske det utan att vi märker? Jag menar bara bakgrundsmusik gör så att allt blir så mycket finare än vad det är i filmer, vart är livets bakgrundsmusik?!
