Klick
Nu börjar jag om, om från ruta ett. Det här funkar inte längre för mig, den jag är just nu är inte någon som jag riktigt trivs med. Jag menar nu inte utseendemässigt, det jag menar sitter så mycket längre in. Jag var en gång en tjej med mycket att säga till om, som gjorde som jag ville, blev aldrig trampad på, var säker på att det jag gjorde var rätt och den väg jag gick var den perfekta vägen för mig. Nu är jag osäker, osäker på allt. Har det något med att man växer upp och börjar tänka mer innan man agerar eller handlar det om något djupare? Om det handlar om att jag blivit äldre så vill jag inte åldras mer! Allt detta ansvar får mig att kvävas. Fast när jag tänker efter så tar jag inte så mycket mer ansvar än vad jag gjorde för något år sedan, bara mer över mina bankkonton möjligtvis. Vad är det då som får mig att kvävas? Kan det vara att det alltid finns så mycket måsten? Försvinner de någonsin eller kommer de finnas resten av livet? Jag orkar verkligen inte med alla måsten, måste hit och måste dit, JAG MÅSTE INGENTING! Så känner jag just nu.
Dessa måsten drar ner mig under jorden, jag blir stressad och tack vare det sover jag dåligt och det leder i sin tur att jag hela tiden är sliten och trött vilket leder till att jag tillslut kolapsar och är där jag är idag. Osäkerheten flödar.
Måstena har som sagt blivit allt för många och ett sommarlov kommer sitta väldigt fint. Jag behöver en paus, kan någon uppfinna en kontroll som i filmen "click" så jag bara kan få pausa livet och få pusta ut?
Deppig igen? När man läser din blogg och går tillbaka en bit ser man att du har ett deppigt inlägg typ ganska regelbundet.
Sen blir du superglad och allt är topptopp. Fest och party. Sen blir det depp, och så går det runt. Vad är det som gör att du blir deppig? Har du för mycket runt dej? Ska du slappa i sommar eller jobba?
Jag tror att det är viktigt att ta vara rädd om sig. Solen skiner ju idag, upp med hakan, hoppas du blir glad snart.
Förlåt att knäppisen Anna skrev på din blogg här igår. Hon är lite efterhängsen.... (Sorry Anna).
No bad feelings!
Njaae, jag är inte deppig. Har för mycket tid att tänka bara. Jag är nästan alltid glad men har mina tänkarstunder som för andra kan låta som om jag är väldigt deppig, ibland är jag såklart deppig men igår så skrev jag detta mest för att jag satt och fundera på mycket. I sommar blir det jobbjobbjobb men är ledig vecka 29 då jag ska till gotland.
Haha ingen fara, tyckte det var lite roligt. Min blogg kanske kan bli ett nytt comunity ;) haha
Det låter som om du behöver prata med goda vänner. Å framför allt återhämtning regelbundet! Stressar du omkring ställs allt på sin spets tillslut och då orkar man inte. Det faller och man får börja om. Känner du igen dig? Det är inte bra för självförtroendet och då är det klart man känner sig osäker.
Ses på Gotland v. 29 ;)
Joo jag vet. Det är ju bara det att jag är så dålig på att ta det lugnt, är i varv hela tiden.
Haha, jasså du töntiga konfaledare som inte vågar säga ditt namn ^^ Fegt, men vi ses på gotland då :D
Det har jag inga problem med alls :)
Tyckte bara att det var lite kul ;)
Var på Gotland ska du bo? Visby?
Haha, vart litefundersam över vem det var :D men kul att du hitta hit :)
aa två minuters promenad från ringmuren i en stuga som jag och en vänn hyr :)
Ja, hamnade här av en slump faktiskt :)
Hoppas allt är bra!
