Jag är en fågel
Jag är en fågel. Jag är fångad i en bur, fängslad i kedjor. Mina drömmar om att kunna flyga fritt, vart jag vill när jag vill, blir starkare för varje dag. Jag har inte kunnat flyga förän nu. Nu när jag kan sitter jag fast och kommer ingenstans. Jag vill fly, från allt vad livet gett mig hittils. Jag vill börja om, som fri, som mig själv och jag vill inte att någon eller något ska kunna hindra mig från att göra det jag vill.
Jag har blivit mentalt starkare av att sitta i bur och har nu blivit redo att släppas i det fria. Jag måste bara ta mig i kragen och göra mig av med allt som håller mig kvar här där jag inte kommer någonstans. Jag mår bra, fast jag behöver få komma härifrån. Bosätta mig någon annastans och börja om på nytt. Inte för att jag mår dåligt eller är ledsen utan för att jag känner att jag blivit en ny människa. Jag har alltid älskat livet och det jag gjort, men jag kan längre inte älska det utan måste hela tiden anpassa mig till allt runt omkring mig. Detta är något som längre inte fungerar då min vilja att få leva mitt liv som jag vill och som jag drömmer om det blivit så stark.
Att leva för andra och inte för sig själv gör att man sitter fast på samma ställe, trampar i samma spår. Många lever sina liv så för de är för rädda för att hoppa ut från klippan, gå in i den mörka tunneln som man aldrig vet vart den slutar eller om den slutar. Detta är något jag mer än gärna vill just nu, hur det än går.
Som jag skrev tidigare handlar detta inte om att jag mår dåligt, jag mår bra. Jag känner bara att just nu sitter fast här och kommer ingestans. Jag är glad att jag nu vet vad jag vill. Jag ångrar inget jag gjort i livet men för att jag ska kunna ta del av livets bästa sidor måste jag nu fly det liv jag lever idag.
Jag har blivit mentalt starkare av att sitta i bur och har nu blivit redo att släppas i det fria. Jag måste bara ta mig i kragen och göra mig av med allt som håller mig kvar här där jag inte kommer någonstans. Jag mår bra, fast jag behöver få komma härifrån. Bosätta mig någon annastans och börja om på nytt. Inte för att jag mår dåligt eller är ledsen utan för att jag känner att jag blivit en ny människa. Jag har alltid älskat livet och det jag gjort, men jag kan längre inte älska det utan måste hela tiden anpassa mig till allt runt omkring mig. Detta är något som längre inte fungerar då min vilja att få leva mitt liv som jag vill och som jag drömmer om det blivit så stark.
Att leva för andra och inte för sig själv gör att man sitter fast på samma ställe, trampar i samma spår. Många lever sina liv så för de är för rädda för att hoppa ut från klippan, gå in i den mörka tunneln som man aldrig vet vart den slutar eller om den slutar. Detta är något jag mer än gärna vill just nu, hur det än går.
Som jag skrev tidigare handlar detta inte om att jag mår dåligt, jag mår bra. Jag känner bara att just nu sitter fast här och kommer ingestans. Jag är glad att jag nu vet vad jag vill. Jag ångrar inget jag gjort i livet men för att jag ska kunna ta del av livets bästa sidor måste jag nu fly det liv jag lever idag.
Same old story, same old song
Goes all right, till it goes all wrong
Goes all right, till it goes all wrong
Kommentarer
Trackback
