Är det förbjudet att skratta?
Jag har tänkt på en sak. Är det förbjudet att skratta och ha roligt när man är vuxen?
Jag är en person som ofta skrattar, ler och är allmänt flummig. Jag kan nog ses som töntig och ganska oseriös. Faktum är att jag älskar att flumma runt och vara glad, visa och sprida min glädje till alla andra tråkmånsar. Jag tror att man innerst inne är precis som när man var barn, man vill helst av allt tillbaka till den tiden då man hade det som roligast. Varför är det då så att alla går runt och surar och är överseriösa om allting? Vad ser folk lyckan i att göra så?
Jag tycker det är bra att man är seriös, jag är egentligen innerst inne en ganska seriös person med mycket tankar och funderingar över allt, men måste det vara så att man ska visa upp sin seriösa sida i alla lägen? När får man släppa fram barnet i en och bara göra något galet? Ska galenskaperna bara komma ur alkoholen? Det finns många frågor som bara går att få svar på genom att testa detta. Så från och med nu ska jag sluta upp med att flumma, skratta och göra det jag tycker är roligt och det som får mig att känna mig lycklig och känna på livet som en vuxen, seriös kvinna.
Vart går egentligen gränsen till när man måste växa upp ? Får man vara barnsligt töntig när man är fyrtio, eller finns det en oskriven regel om det? Varför är det inte passande att göra det man känner för, för stunden om man är vuxen? Vem ska man ta hänsyn till? Sig själv? eller alla runt om en i omgivningen?
Mycket frågor...
Jag är en person som ofta skrattar, ler och är allmänt flummig. Jag kan nog ses som töntig och ganska oseriös. Faktum är att jag älskar att flumma runt och vara glad, visa och sprida min glädje till alla andra tråkmånsar. Jag tror att man innerst inne är precis som när man var barn, man vill helst av allt tillbaka till den tiden då man hade det som roligast. Varför är det då så att alla går runt och surar och är överseriösa om allting? Vad ser folk lyckan i att göra så?
Jag tycker det är bra att man är seriös, jag är egentligen innerst inne en ganska seriös person med mycket tankar och funderingar över allt, men måste det vara så att man ska visa upp sin seriösa sida i alla lägen? När får man släppa fram barnet i en och bara göra något galet? Ska galenskaperna bara komma ur alkoholen? Det finns många frågor som bara går att få svar på genom att testa detta. Så från och med nu ska jag sluta upp med att flumma, skratta och göra det jag tycker är roligt och det som får mig att känna mig lycklig och känna på livet som en vuxen, seriös kvinna.
Vart går egentligen gränsen till när man måste växa upp ? Får man vara barnsligt töntig när man är fyrtio, eller finns det en oskriven regel om det? Varför är det inte passande att göra det man känner för, för stunden om man är vuxen? Vem ska man ta hänsyn till? Sig själv? eller alla runt om en i omgivningen?
Mycket frågor...
Kommentarer
Trackback
