saknar, älskar, hatar
Detta inlägg kommer bli lite personligt, men jag känner att jag måste skriva av mig. Kommer säkert ångra mig.
Det finns en kille. En kille som tog mitt hjärta med en blinkning, en hundradels sekund. Han var helt underbar och mina känslor för honom skulle kunna ta mig till andra sidan jordklotet, de var väldigt starka. Det var speciellt med det jag kände, jag hade aldrig kännt så förr. Så fort jag tänkte på honom flög alla fjärilar i magen, när vi kysstes svävade jag på moln. Allt var så perfekt, nästan för perfekt för att vara sant.
Det var inte så perfekt som jag trodde...
Han lämnade mig för en resa i 5 dagar sen såg jag honom inte igen. Han ville vara fri och detta meddelade han mig via dator. Trots att det bara handlat om några månader blev jag helt förstörd. Han hade väckt något hos mig som jag inte trode fanns.
Jag träffade honom igen 6 månader senare och jag var fast direkt. När jag tittade på honom så dök en helt spontan tanke upp. "Honom skulle jag kunna göra allt för, jag vill leva mitt liv med jusst den här mannen som sitter brevid mig." Efter den kvällen åkte han tillbaka till sin skola som ligger 3 timmar härifrån. Jag kommer nog aldrig mer se honom.
Det patetiska är att trots att jag vet att det inte finns något hopp, slutar jag aldrig drömma. Trots att jag mår bra, slutar jag aldrig känna. Jag saknar, hatar och älskar honom. Han ger mig inte ens en tanke om dagen, medans han har tagit hela min kropp och sliter sakta men säkert sönder den.
Ibland tänker jag inte så mycket på det, ibland är det värre.
Nu har jag fått skriva ner mina tankar och jag kommer inte vilja prata om det igen.
