Är målet i livet att träffa någon?
Är det meningen att livet ska gå ut på att träffa "the one" ? Att allt vi gör nu, gör vi endast för att vi i slutet ska sitta hemma med våra partners och våra 5 ungar som springer runt i huset och leker med hunden ? Den stora frågan är, är det fel att inte vilja ha det så ?
Idag satt jag på bussen på väg hem från skolan och allt mina öron kunde höra var dånet av en skrikande bebis. Mamman känner alla sura blickar på sig och blir stressad och panikslagen över att barnet skriker. Man ser på folk vad de tänker "Kan hon inte få tyst på den där förbannade ungen !?" Eller om personen i fråga har barn själv "Mitt/mina barn skulle aaaaaldrig göra sådär, dåligt uppfostran fnys!"
Jag menar, det är väl inte hon som skriker, om man nu stör sig så mycket på den skrikande bebisen så får man väl gå fram och skälla på bebisen. Barnen är vår framtid och redan som små blir de hatade, suck.
Nu åter till ämnet.
Medan jag satt där och lyssnade på bebisen började jag tänka på mig själv och hur mitt liv kommer sluta. Jag tänkte mig själv med barn och hus och man och hela paketet. Jag fick då en klump i magen, jag vill inte ha det så! Jag vill inte gifta mig när jag är 25 och skaffa barn då. Jag vill ut i världen, träffa mycket människor. Trots detta vill jag vara en ung mamma (har lite problem med att få ihop det) Jag vill leva livet så länge som möjligt och sedan när jag känner mig fullbordad så kan jag börja på någon annans liv och göra det livet så bra som möjligt. Som man brukar säga, man kan inte älska andra förän man älskar sig själv. Det borde gälla detta ämne med:
Man kan inte leva med andra förän man levt själv.
Sen så vill jag bara tacka Annicka för en rolig eftermiddag, I'm Bjudaer dejj :)
Idag satt jag på bussen på väg hem från skolan och allt mina öron kunde höra var dånet av en skrikande bebis. Mamman känner alla sura blickar på sig och blir stressad och panikslagen över att barnet skriker. Man ser på folk vad de tänker "Kan hon inte få tyst på den där förbannade ungen !?" Eller om personen i fråga har barn själv "Mitt/mina barn skulle aaaaaldrig göra sådär, dåligt uppfostran fnys!"
Jag menar, det är väl inte hon som skriker, om man nu stör sig så mycket på den skrikande bebisen så får man väl gå fram och skälla på bebisen. Barnen är vår framtid och redan som små blir de hatade, suck.
Nu åter till ämnet.
Medan jag satt där och lyssnade på bebisen började jag tänka på mig själv och hur mitt liv kommer sluta. Jag tänkte mig själv med barn och hus och man och hela paketet. Jag fick då en klump i magen, jag vill inte ha det så! Jag vill inte gifta mig när jag är 25 och skaffa barn då. Jag vill ut i världen, träffa mycket människor. Trots detta vill jag vara en ung mamma (har lite problem med att få ihop det) Jag vill leva livet så länge som möjligt och sedan när jag känner mig fullbordad så kan jag börja på någon annans liv och göra det livet så bra som möjligt. Som man brukar säga, man kan inte älska andra förän man älskar sig själv. Det borde gälla detta ämne med:
Man kan inte leva med andra förän man levt själv.
Sen så vill jag bara tacka Annicka för en rolig eftermiddag, I'm Bjudaer dejj :)
Kommentarer
Trackback
