bytt är bytt och kommer aldrig tillbaka
Deppigt
Han är hemma nu och han lever. Varför har jag då fortfarande en klump i magen? Är det för att bilden av honom liggandes där fortfarande finns på näthinnan eller beror det på att jag någonstans har insett hur lätt det är att förlora någon och att man måste ta vara på de man har. Jag är inte den som underskattar mina vänner, de är de enda jag har. Däremot så är jag den som oftast underskattas. Hittils har jag godkänt det av olika andledningar, men jag orkar inte det längre. Jag är helt trött på att få springa efter alla, vara allas lilla svans. När ska jag få springa brevid? Visst, jag är väldigt intensiv men det måste finnas någon som är redo att ge lika mycket som jag? Det som räckt förut räcker inte längre. Den här sommaren har jag sett fram emot länge, men nu är den bara svart i mina ögon. Mycket utav det beror på gårdagen. Jag är rädd, livrädd, att något ska hända de jag älskar och bryr mig om, men det som gör mig skräckslagen är tankarna om de är lika rädda om mig. Jag vet att folk finns vid min sida, men vart är dom som jag stod brevid när de behövde mig? Det känns som att folk finns ett tag, men släpper taget. Det jag skriver nu riktas inte mot en person eller något sånt, just nu riktas det mot alla. Jag har en klump i magen och tårarna är nära, något är riktigt fel. Finns det ingen som känner mig såväl att de ser bakom leendet och skratten? Är jag så bra på att spela?
Jag orkar inte med detta längre, allt är så falskt. Jag vet att detta blir värsta deppinlägget, men vem ska jag annars säga detta till? Jag säger inte heller att jag är en ängel som aldrig gör fel, för det gör alla. Just nu känns det bara såhär och det finns ingen syndabock att skylla på, allt är känslor. Vad gör man då? Är det bara att fortsätta le och ignorera tills det är borta? Kommer det inte komma tillbaka, dubbelt så hårt?
Jag trodde han var död
Jag är helt förstörd. I ansiktet blandas sminket och tårarna till en massa, händerna skakar och tankarna far. Vi får ett samtal hem, min bror svara och det jag enda jag hör honom säga är "Nej, men jag är hans bror" "Ambulans, nej skärp dig du ljuger" Martin hör samma sak och springer upp ur soffan och tar telefonen. Min bror ligger helt utan medvetande på en stig. Vi hoppar in i bilen och fartbegränsningarna fanns i en annan värld. Vi ser några tjejer som står och vinkar in oss, vi hoppar ut och där ligger han. Han ligger i famåtstupat sidoläge, Martin skakar om honom och skriker hans namn med tårarna i ögonen. Han var död. Han andades knappt och av hans ögon syntes bara vitan. Jag hör mig själv skrika. Han är död tänkte jag, han kommer dö. Ambulansen kommer och nu ligger han på sjukhus, jag vet inte hur han mår än eller om han ens lever. Ta inte honom ifrån mig. Jag älskar dig bror.
sommar
Igår så vart det städ hos pappa, där finns det mycket att städa må jag säga, jag och Annicka sprang runt som idioter för att få den där j*vla båten att bli ren. Vi lyckades tillslut och det avslutades med en mycket god måltid och kaffe. Vi beger oss efter detta till gurra som står högvakt vid kungahuset, stackarn, hela veckan. Jag förundrades över hur han inte hunnit dött då han stått i den otroligt varma solen med otroligt mycket kläder, klarar kroppen verkligen det ? Tydligen. Åkte sedan hem för en god natts sömn.
Idag så var jag i skolan i ungefär 1 timme och efter detta begav jag och Camilla oss upp mot centrum för att fixa Lollos present och lite annat. Där mötte vi en sliten Annicka som vi gjorde sällskap tills hennes sällskap dök upp. På bussen hem möter jag Jenny och vi bestämmer oss för att dra ner till vattnet för att sola och bada lite, sagt och gjort.
segt
Nu så försöker jag komma på alla ursäkter till varför jag inte borde städa mitt rum, som är kaos, jag orkar verkligen inte. Jag vill ligga ute i solen och bli brun men nej, då måste jag städa, suck. Gör jag det inte nu så kommer jag snart inte in på mitt rum. Senare bär det av till far min med Annicka för att tjäna lite extra pengar.
Onsdag
Nu sitter jag här nyduschad hemma hos Annicka och ska snart börja laga lite mat då hon får lunchbesök av sina klasskompisar som slutar skolan idag, lyckostar! Efter det bär det av till jobbet som kommer vara kaos. Cubus i Haninge har den här veckan sålt för mer än Cubusarna i stan, förstår ni då hur mycket det är att göra och med benen på ryggen springer jag runt i butiken som en tok och städar och fixar, i kassa sitter stressen i magen över allt stök men leendet uppe vid öronen för att vara trevlig är prio ett. Fasst å andra sidan går dagarna fortare när man har mycket att göra och jag har samtidigt kul, för konstiga människor finns det. Efter denna arbetsdag är jag ledig i hela fyra dagar, yay!
Ha en bra torsdag gott folk!
Du är pinsam, riktigt pinsam
(Den som tar åt sig av att läsa detta borde kanske göra något åt saken, fast jag tror inte att personen i fråga ens kommer tänka tanken att det kan vara den)
En strålande dag
På torsdag så är det massa studenter på vägarna och jag kommer avundas dom lika mycket som förra året. Nästa skolår kommer bli ett helvette och jag längtar så tills jag slutar och får börja jobba för att sedan kunna bosätta mig i en egen lägenhet så snart som möjligt. Men inte ska jag prata mer om det nu när klockan är halv sju och solen skiner för fullt och jacka är ett ord som glömts bort de senaste dagarna, så skönt! Dock så är jag lika blek som förut då jag inte varit ute då solen tar något på ens kropp, jag har ju jobbat, men inga tårar på min kind för det inte. Jag får helt enkelt vara blekast i sommar men rikast i höst. Solarium, du är min bästa vänn.
På torsdag blir det en fika med Evelina och fredag blir det slutskiva. Nästa vecka är det sommarlov och sen är det bara några veckor kvar till (betalade) Gotland, längtaaar. Det är bara saker att se fram emot nu, inte bara sommaren utav resten av året. I sommar blir det massa skoj som händer och sen på hösten fyller sambo år och det ska firas stort, på höstlovet ska jag till Sri lanka och under jul blir det massa mys.
Jag vet inte om det är solen som får mig på detta strålande humör eller om det är något annat. Jag tycker att jag borde vara ledsen, men kanske var det bra det som hände. För jag mår bra, riktigt bra!
morgontrött?
Jag vill inte vakna om jag vet att jag kommer vara samma person i hela mitt liv. Jag vill vakna när mitt liv gör mig till människa, en människa med olika skepnader för just den dagen jag vaknar. Jag vill inte vakna och ångra. Jag vill vakna när ångesten är borta. Jag vill inte vakna och minnas. Jag vill vakna när jag ler.
